Kvarn, såg och tegelbruk

Läs bakgrunden och historien nedan.

Eller gå direkt till bilderna.



Historia

1830-33:
En ny kvarn byggs som ersättning för den gamla.
1865:
Ny såg byggs.
1866:
Kvarnen byggs om och renoveras invändigt och sågen repareras (vars konstruktion är för svag för den nya flerbladiga ramsågen).
1872:
Vittinge tegel startar sin verksamhet.
1882:
Johan Olsson och Axel Rosenlund bildar "Olsson & Rosenlund", trävaru- och tegelfirma i Heby. Genom uppköp och förvärv under åren kom företaget att växa till det största och viktigaste tegelföretaget i Sala/Heby/Vittinge, som var en av de viktigaste regionerna för tegel i landet.
Kvarnen brinner, men återuppförs under de kommande åren strax söder om den ursprungliga platsen.
ca 1890:
"Vårt" tegelbruk anläggs. (edit: även 1903, vilket är rätt?)
1897:
O&R bygger tegelbruk i Hägersten.
1893-94:
ca 10 anställda vid kvarnen och sågen.
1897:
"Vårt" bruks ägare tar över en kvarn några km söderut.
1898:
O&R ombildas till handelsbolag.
ca 1900:
"Vårt" bruk omfattar vid denna tid tegelbruk, kvarn, såg, smedja, hyvleri och snickeri. Bruksområdet ser ut ungefär som vi ser det på bilderna. Kvarnen har 4 kvarnstenar och sågen en flerbladig sågram. Norr om sågen fanns även ett hyvleri och en brädgård. Anläggningen drivs med ånga och turbiner. Det fanns även turbindriven elektrisk belysning - en tidig modernitet i trakten med tanke på att omkringliggande gårdar inte fick el förrän 1918.
1903:
"Vårt" tegelbruk byggs. (edit: även 1890, vilket är rätt? Eller avser 1903 en till/ombyggnad?)
1905:
Ytterligare en sågram installeras i sågen.
1906:
Järnväg byggs mellan Enköping och Runhällen (Enköpingsbanan) och denna får stationer i bl.a. Heby. Stationen ligger norr om kvarnen och en tomt för spår, växel och lastkaj upplåts vid stationen.
1908/09:
Tegelbruket brinner ner och återuppbyggs. Det får två flamugnar och två torkvåningar ovanför ugnarna. Kvarnen har 5 par stenar.
1910-talet:
ca 20 anställda.
1913:
Strax söder om bruket byggs en arbetarbostad innehållande fyra lägenheter. Huset är numera nedbrunnet men dess uthus finns kvar (såvida det inte är ett senare bygge).
ca 1915:
För 1000 tegelpannor fick man betala från 65 kronor (prima rött) till 30 kronor (utskott).
Kvarnen och sågen brinner.
1918:
Den 18/4 säljs tegelbruket (med alla tillhörande fastigheter) för 200.000 kronor. Den nya ägaren har redan 1914 organiserat sammanslagningen av en rad bruk i Mälardalen till AB Mälardalens Tegelbruk, för vilket han också blev chef. 1918 bildar han AB Heby Tegelverk genom förvärv och sammanslagning av flera tegelbruk. Han blir naturligtvis chef även här. "Vårt" tegelbruk leds efter detta från Tegelverkets kontor i Heby. Driften leds av den lokala tegelmästaren. Med den nu moderniserade företagsledningen byggs även "vår" anläggning ut till fyra flamugnar och sju våningars överbyggnad plus vind (enligt uppgift Skandinaviens då högsta träbyggnad). Arbetsstyrkan utökas även till ca 40 personer och kvarnverksamheten läggs så småningom ner.
På hösten flyttar brukets förre ägare och hans arrende av den södra kvarnen upphör även det.
1920:
Förre ägaren förvärvar en gård med två kvarnar och såg. Några år senare anlade han även ett tegelbruk där.
1930-talet:
16 tegelbruk i trakterna runt Sala, Heby, Vittinge
1950-talet:
Heby Tegelverk är landets största tillverkare av taktegel med 9 miljoner takpannor per år.
1960-talet:
"Vårt" tegelbruk läggs ner.
1964:
Enköpingsbanan (järnvägen Enköping-Heby-Runhällen) läggs ner.
1966:
Den 29/9 meddelar Tegelverkets ledning att driften successivt ska läggas ned.
1970-talet:
Endast två tegelbruk kvar i regionen.
1980:
Olsson & Rosenlund lägger ner verksamheten.
1985:
"Vårt" bruks byggnader är redan detta år i dåligt skick. All utrustning är utriven men byggnaderna är fortfarande upprättstående.
2006:
Kvarnen står fortfarande upp och ser ut ungefär som för 20 år sedan. Maskinrummets skorsten har dock börjat luta oroväckande. Tegelbruket är i princip helt sönderfallet, endast en del av ett hörn står kvar.


Beskrivning

Att området Sala/Heby/Vittinge kom att få en sådan central roll i Sveriges tegeltillverkning kan tillskrivas dels den fina leran sam passade bra till takpannor, dels de goda transportmöjligheterna som järnvägen gav. 1906 byggdes bl.a. "Enköpingsbanan", en järnväg mellan Runhällen och Enköping som passerade Heby och dess bruk.

Runt sekelskiftet 1900 fanns ca 500 tegelbruk i landet. Antalet halverades till 1915. Efter detta kom centralisering och sammanslagningar att ske i än mer ökande grad. Tegelbrukens betydelse minskade i takt med att nya byggnadsmaterial och -tekniker infördes. De små bruken försvann och kvar blev de stora centrala bruken i moderna låga byggnader, svåra att skilja från övrig industri. Den stora nedgången för tegelindustrin kom i samband med 1960-talets miljonprogram, där betongen härskade och det inte fanns någon plats för tegel. 1987 var antalet tegelbruk nere i 12 i hela landet. Under 1930-talet fanns 16 tegelbruk bara i Heby-trakten. Under 70-talet var endast 2 kvar (Olsson & Rosenlund i Heby och Vittinge Tegelbruks AB i Vittinge). 1980 försvann även O&R och kvar var bara Vittinge. Idag (sommaren 2006) finns vad jag vet endast 2 stora tegelbruk kvar i Sverige:

  • Haga tegelbruk i Enköping (ingår 2006 i Wienerberger-koncernen)
  • Vittinge tegel strax öster om Heby (endast taktegel, ingår 2006 i Lafarge Roofing)
Dessutom finns några få bruk som producerar handslaget tegel på ett mera historiskt hantverksmässigt sätt: Fram till 2002 fanns även Kanik tegelbruk, men även det är numera nerlagt.

"Vår" kvarn och såg har ägts av ett byalag, men med tiden förvärvar en person alla andelar och blir ensam ägare. Hans son övertar så småningom verksamheten. Han blir även en duktig byggmästare och han byggde vad man vet sina egna hus. Han hade även andra uppdrag i trakten, t.ex. läkarbostaden vid Sala lasarett. Hyvleriet utvecklas med tiden även till att bli ett snickeri.

Utvecklingen gick alltså från kvarn till såg och snickeri. Industrialisering och nybyggnation gjorde att behovet av tegel ökade, och här hade Heby-området goda förutsättningar i form av fin lera, bra kommunikationer (järnväg) och tillgång till bränsle (skog och spill från sågarna). Tegelbruken i Heby tillverkade främst taktegel och dikesrör eftersom leran lämpade sig för detta. Heby blir med åren ledande i landet inom denna tillverkning.

Kombinationen av kvarn, såg och tegelbruk hjälper även till att jämna ut sysselsättningen under året och detta fortlever fram till kring första världskriget. Efter detta gör modernisering och industrialisering att man fokuserar mer på taktegel och därmed släpper kvarnverksamheten.

Tegeltillverkning

Tegeltillverkningens steg består kortfattat av:
  • Upptagning av lera från lertäkten
  • Bearbetning av leran
  • Formning av tegelstenen/pannan
  • Torkning av leran
  • Bränning
  • Sortering
  • Leverans
Före de stora tegelbrukens tid hade tillverkningen varit en hantverksmässig produktion, där leran grävdes och formades för hand. Torkning skedde i lador och bränningen i provisoriska fältugnar.. Mot slutet av 1800-talet uppfanns tegelpressar där leran kom i strängar eller pressades i formar. Man utvecklade även ringugnar för kontinuerlig bränning, samt flamugnar för tunnare gods som taktegel och rör. Runt sekelskiftet utvecklades paternostergrävare för att ta upp leran på maskinell väg. Man började även bygga takvåningar ovanför ugnarna för att kunna ta tillvara värmen och förkorta torktiden. Åbjörn Anderssons Mekaniska Verkstads AB i Svedala var marknadsledande inom tillverkning av tegelmaskiner och ritningar till ugnar med överbyggnader för torkning. Hela denna typ av tegelbruk kom därför att kallas "Svedalasystem".


Visa bilderna