Stenhamra stenbrott och stenhuggareby

OK, varken förfallet eller övergivet, men det är gammal industrihistoria hur som helst.

Läs bakgrunden och historien nedan.

Eller gå direkt till bilderna.



Historia

1850-talet:
Stockholms gatubeläggning börjar bytas ut från kullersten till huggen storgatsten.
1870-talet:
Man börjar än mer målmedvetet använda gatsten som markbeläggning.
1872:
Hittills har gatstenen köpts in, men från detta år börjar Stockholm tillverka sin egen sten i egna stenbrott.
1875:
Stockholms stad arrenderar Huvudsta stenbrott.
1884:
Stockholms stad köper ett stycke berg på Svartsjölandet, och platsen döps till Stenhamra.
1937:
Stenhamra stenbrott läggs ner. Stockholms stad har då börjat köpa billigare sten från södra Sverige.


Beskrivning

Från 1884 till 1919 var Stenhamra den största leverantör av gatsten till Stockholms stad. Drygt 100 personer var sysselsatta med stenhanteringen, och under 1900-talets 12 första år fanns 120-136 stenhuggare här. Arbetstiden var 10 timmar på vardagar och 7 timmar på lördagar. Söndagarna var lediga.

Berget sprängdes, stenen bröts loss och transporterades via ångdriven järnväg ner till tippen där stenhuggarna höll till. Efter att stenen var huggen lastades den på pråmar som låg vid bryggan nedanför tippen. Stendammslunga, tuberkulos och olyckor hörde till vardagen här.

Intill stenbrottet växte samhället Stenhamra fram. Precis nedanför stenbrottet låg (och ligger fortfarande) Stenhuggarebyn med arbetarbostäder, ingenjörsbostad/kontor, skola, affär och annat. Samtliga byggnader är byggda i slutet av 1800-talet och bevarade i nära nog originalskick. Detta är idag en fantastisk liten sjönära idyll där arbetarnas gamla hus och lägenheter numera hyrs ut som sommarboende för en ganska överkomlig peng. Det kan förstås bero på avsaknaden av moderna bekvämligheter som avlopp och rinnande vatten.

Själva stenbrottet är förstås också en mycket sevärd upplevelse med sina vattenfyllda dagbrott, höga stup och utkikspunkter. Från högsta toppen påstås man kunna se stadshustornet inne i Stockholm vid goda förutsättning. Det är inte för inte som en del filmscener har spelats in här, bl.a. delar av Bröderna Lejonhjärta och Pippi Långstrump.

Det övre och nedre flygelhuset flyttades hit 1884 från Huvudsta stenbrott. På den tid de användes som arbetarbostäder bestod de av 24 enkelrumsbostäder. Runt 1940 slogs två rumsenheter samman till lägenheter om ett rum och kök. De övriga tre bostadshusen Ungkarlshuset, Nya huset och Sjöhuset byggdes under 1890-talet, huvudsakligen enrummare. Jag antar att även de numera är omgjorda till ett rum plus kök. Kontorshuset (eller Ingenjörsvillan) är från 1890-talet, byggd mer i villa-stil med en veranda ner mot sjön. I detta hus bodde arbetsledaren.

I Ungkarlshuset kunde arbetarna köpa hela dagsbehovet av mat om de så önskade. För 30 kronor per månad fick de kaffe med bröd på morgonen, frukost, middag och kvällsmat. Då ska man förstås tänka på att månadslönen låg på 65-75 kronor.

Redan när stenbrottet öppnade byggdes även en handelsbod: "Stenarbetarnas konsumtionsförening vid Stenhamra". Faktiskt landets första kooperativa förening, och på så sätt den första Konsum-butiken. Allt detta på initiativ av dåvarande arbetsledaren ingenjör Carlsson. Föreningen hade monopol på handel inom området, men de fick inte sälja öl eller annan alkohol. Affären utökades 1913 med en särskild köttavdelning samt en övervåning där man sålde manufaktur och bosättningsartiklar. Byggnaderna står kvar än idag. Under affärens första år användes ett eget myntsystem med mässingspoletter. En del av lönen betalades ut i dessa poletter, och affären var sålunda helt avsedd för stenarbetarna.

När det lilla stenhuggarsamhället stabiliserat sig behövdes förstås en skola till barnen. Den byggdes 1886 och innehöll även bostad för lärarinnan. En bit öster om stenbrottet finns även en folkskola från 1906.

Inom området fanns förutom bostadshus, affär och skola även vedbodar och matkällare, tvättstuga med mangelbod, varmbadhus, möteslokal med biograf, musikpaviljong och dansbana, dasslängor och en likbod. Ett komplett samhälle i miniatyr. De verkar ha täckt in det mesta man kan tänkas behöva, arbetstid som fritid, från barndom till döden.


Visa bilderna